Här har jag lagt upp de inspelade ljudfilerna från min boksamling Som en röd tråd. Artéa Förlag AB 2006
Stenrikt liv
Valentin och alla hjärtans dag i all ära, men jag vill uppmärksamma oss på vårt eget hjärta. Kärleken måste börja där, flöda där, för att kärleken skall kunna räcka till för fler – åt alla dem vi får gåvan att älska. En uppgift som stundtals är mycket mödosam, inser jag efter många irrfärder över kärlekens skiftande marker. Vår röda tråd – det som uppehåller oss, är vår drivkraft kan se mycket olika ut, och kan vara allt annat än kärleksfull mot oss själva.
Jag har samlat olika livsdikter från många år – Under det temat ”Som en röd tråd”. Sex kapitel trodde jag då, men – Inga Leo var barnmorska ( gjorde Layouten) och födde fram sex böcker – i en tjock bokbox. (med god hjälp av Hans Hedlund).
Artea förlag kom på idén att jag skulle läsa in alla dikter – som en ljudbok – som också finns i boxen. Informa stod för inspelningen.
En röd rosenknopp lägger jag in till alla er som på olika sätt fanns med i den samlade bokens resa. Connie Moltubakk har gjort de färgrika starka illustrationerna.
Lägger in en av bokens texter här. ( en parafras på Kärlekens lov)
Kärlekens nya visa
Om jag talade med både människors och änglars språk men underlät att tala om kärleken
vore mitt hjärta förstelnad tid min hud förbränd åker
och mitt sköte ett förtorkat träd
Därför vill jag tala
med de skrivna orden
med de tysta mellanrummen
och de kvardröjande ögonblicken
jag vill tala med dig som fingrarna gör
som vattendropparna gör
tala med islossningens mod
och med lövsprickningens lust
jag vill tala fast det smärtar
fast det jublar fast förbjudet
därför därför att jag älskar
Kärleken är tålmodig och vild
rusig eggande djuplodande
kärleken ger frid ger oro
ger upphetsning och trånad
kärleken är en skrällande cymbal
ett törstigt ånglok
och en vattendroppes tyngd
Kärleken är allt jag alltid velat veta
förgäves vågat söka innerst längtat
efter att få ta emot
kärleken är det gudomligas språk
den tystes röst
den mottagliges svar
kärleken är tonen den helige sjunger
färgerna i det vita
nyanserna i det svarta
kärleken är siluetternas klagan
spetsens udd spiralernas mitt
kärleken är det vi talar om
sällan till
kärleken är längtans yttersta mål
kärleken är vinddragets sorl
tystnadens eko och sorgens brunn
Om jag talade både människors och änglars språk
skulle jag tala om kärlek
Jag ville be dig fåra min jord
så mina fält och vattna mina ängar
be dig stiga upp i mitt högsta träd
och läka mina sår med din tunga
Jag ville be dig rida min vilda häst
ur dess brinnande spilta
klä av tidsavlagringarnas bestämmelse
och smörja min kropp druvornas olja
Jag ville be dig fläta mitt hår
och vagga min lust
Jag skulle be dig om ingång i din källare
ville trampa din vinpress
och lägga pussel i din själ
ville se in i dina ögon tills de gråter
och gläds och skrattar och inte viker undan
och bara låta ske
Ville gå in i din bergvägg
smeka ditt nyckelhål tills du låter upp
stendörren till din innersta boplats
ville älska alla dina år och vardagar
då du inte fanns bara levde
ville få dig att se dig
med mina ögon
ville få mig att se mig
med dina ögon
Vem talar om kärleken
om inte den som brunnit och brinner
vem söker kärleken som inte den
som räds den som hoppas den
och den som trotsat
så bliver de då i eget stånd
längtan lusten och kärleken
dessa tre
men främst är kärleken som bygger längtan
och lever lust
Om jag talade både människors och
änglars språk
skulle jag talat om kärlek
© Marianna Agetorp ur diktsamlingen Som en röd tråd