Ett citat från boken Helande trädgård av Marianna Agetorp

”Och vi behöver komma tillbaka till att vi är en del av naturen. Om vi låter naturen vara vår ständiga spegel har vi ett ovärderligt redskap för våra liv. Naturen har sina årstider, sin vintervila, sin död, sitt spirande liv, sina frostnätter och sitt levande samspel där allt är beroende av och i samverkan med vartannat. ja människan är också sårbar, liksom naturen, vi har inga garantier, inga försäkringar mot sorgen, såren och döden, vi har inte den rättvisa som vi själva krampaktigt byggt upp runt oss. Naturen har ingen rättvisa annat än det eviga nuet, parat med alla synliga och osynliga lagar som påverkar oss vare sig vi vill det eller ej. Frågan varför hjälper oss inte, får oss bara att ställa oss i motoffensiv med oss själva och själva ställa någon annan än oss själva till svars. Ja livet är allt detta. Också lidande, kamp för överlevnad och vi får i varje ögonblick öva oss i mottagande, accepterande och tacksamhet. Till alla varför vår tänkande hjärna bombarderar oss med, menar jag att vi istället får tänka Who knows it`s not a blessing? Vem vet om det inte är en välsignelse. Eller med mindre andligt språkbruk. Vem vett om inte just detta gagnar mitt liv, om det ger mig en ny insikt, en ny utsikt, får mig upp på ett nytt trappsteg, ser klarare. Kanske det upplevda är en livsgåva, en nödvändighet för fortsatt växt. Kastanjenötens hårda skal måste krossas och falla från hög höjd för att grodden så småningom skall kunna ge ny växt. Jag säger inte att det är enkelt, men den förberedande, mottagande övningen är enkel Andas och öva på att vara i nuet – och den dag höljet spricker, vi faller, eller vi sitter med den tyngsta livssorgen och famnen är full av smärta och förlust, är ordet oss närmare och kommer tillhands, Who knows it`s not a blessing?